Känner den första tåren som rinner ner för kinden, det är förmodligen den sista också, för den här gången iaf.
Jag kommer inte klara det här, jag mår dåligt varje dag pga detta, det är ingen som tar mig seriöst heller.
Så vad ska jag göra, jag vill aldrig mer behöva lämna min säng, jag har tappat taggen på allt, vad finns det i mitt liv som skulle kunna göra att jag orkar stiga upp på mornarna? ne precis, typ inget...
jag vill inte vara kvar här heller jag vill ligga i snön och kolla upp i himlen och tänka på det finaste jag vet, då kanske, men bara kanske, jag känner att jag hör hemma någonstans.
Vill inte vara ensam, vill ha någon att hålla i handen, en vän, min själsfrände, jag vet var du är, men varför så långt borta?
Det varså skönt i går, när jag låg med Joel i snön, jag älskar stjärnorna, på något sätt känner jag att kanske, kanske endå är det så att jag är född för att leva, född för att göra något, jag kanske bara tjollrar...

Ska typ sova snart, venne om jag kommer orka gå till skolan imorn.. jag hatar onsdagar..